Hamnen, vädret och förtöjningssättet avgör hur man ligger. Det är naturligtvis lugnt att välja en natthamn där man är väl hemmastadd. Och gör man inte det finns det många bra hamnbeskrivningar som kan ge tips och råd. En noggrann titt i sjökortet ger besked om djupförhållanden och många gånger också besked om bottens beskaffenhet. Sd betyder sand, La, står för lera och så vidare. Sen är det förstås klokt att se upp så att inte någon av de mera använda båtlederna stryker förbi stället där man tänkt lägga sig. Då får man räkna med både buller och vågor.
Det finns inte många riktiga allvädershamnar där man kan ligga tryggt vid alla kompassens vindriktningar. Man bör alltså försöka ta reda på vad slags väder som är att vänta. Det räcker inte med en dragg och en förtamp om man vill ligga lugnt. Vid ankring måste du känna efter att ankaret har fått grepp innan du går vidare med förtöjningen. Ankarlinan bör vara tillräckligt lång, helst fem gånger djupet.
Ligg helst fri från andra båtar, du vet inte om de har samma säkra ankarfäste som du. Lägg alltid ut fendrar.
Ligger man med stäven in, vilket är det vanligaste, använder man en förända vars uppgift är att hålla in båten. Det är ännu bättre att som på bilderna intill använda dubbel förända, eftersom båten då kan röra sig mindre i sidled.
Komplettera sen med ett babords och ett styrbords spring, så ligger båten lugnt även om det kommer en körare från sidan.
Under natten känns det bra att ta hem något på ankarlinan så att båten kommer lite längre ut från stranden. Skaffa helst säkra fästen i land, ett klippblock eller ett stadigt träd. Förlita dig inte på en enda bergkil, använd minst två. Fäst kilarna omsorgsfullt och testa noga i dragriktningen. Skydda linorna mot nötning. Ett bra trick är att använda gamla stumpar av heltäckningsmatta, den gummerade undersidan gör att de håller sig på plats mot berget.